A ghost in the arcade

Man kan lätt se på min lägenhet vilken sinnestämning jag befinner mig i. Just nu ligger det kläder på golvet överallt. Hallen är full med skor och väskor, halsdukar ligger och skräpar överallt och i vardagsrummet står IKEA-kassarna med ren tvätt kvar sedan jag hade tvättstugan förra veckan. Blommorna i köksfönstret slokar. Jag vet det, jag ser det hela tiden, men jag orkar inte göra något. Jag vill inte ens dra upp rullgardinerna, eller bädda sängen när jag går upp.

Det är ganska mycket berg-och-dalbana. Ibland är jag jättesällskaplig och social. Oftast inte i nyktert tillstånd, men det händer. Andra dagar kliver jag knappt upp ur sängen. Jag får panik på vägen till plugget och vänder hem. Vissa dagar händer det att jag inte klarar av kroppskontakt med andra. Inte ens en kram från mamma, hålla en kompis i handen, nudda folk på tunnelbanan. Jag vet inte varför. Jag vet inte vad som händer. Men jag försöker leva med det. Jag försöker sluta "försvinna" och gömma mig för dem jag tycker om när jag mår dåligt. Jag försöker vänja mig vid att socialisera som normala människor. Men hur fan förklarar man det för folk?

 

M

24 februari 2009 01:43

Jag som trodde att det bara var jag som vände hem med svansen mellan benen emellanåt.

Jag har slutat hoppas på att kunna förklara sådant för folk. Ingen förstår ändå. Man är bara knäpp i deras ögon.

http://anti.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...